Vem ger DIG rätten??

Fick denna komentar på förgående inlägg: " Först Grattis stora killen! Sen undrar jag hur man kan sitta och skriva att man är villig att göra allt för sina barn, om man sitter och knarkar när barnen är under samma tak? Eller Hur man kan vilja sitt bästa om man gifter sig med en sådan man som Markus? Då vill man inte sina barns bästa. Tycker du verkar vara en jäkligt smart tjej, så varför förstår du inte att Markus aldrig kommer bli ren eller sluta dricka osv? Han kommer fortsätta skapa problem i ditt och dina barns liv. Snälla gör det bästa för dina barn! Som är otroligt söta alla 3=)" Och då undrar jag VEM som ger den personen rätten att leka gud? att sitta och bestäma ödet för Markus nästkommande levnadår? Ingen kan veta hur det kommer gå, inte du , inte jag ...bara Markus själv. Men hur kan man vara så otroligt trångsynt och se omöjligheterna? Finns INGA hopplösa fall, även om man "misslyckats" 100 gr så kan man lyckas på sitt 101:e försök. Det är brist på kunskap. Och vem ger vederbörande rätten att tala om att jag INTE tar mina barn före allting annat. En beroende sjukdom är kronisk, man har själv ansvaret för vad man gör men det är otroligt svårt många gr. Och många många gr har jag med handen på hjärtat önskat mig cancer ist för det går ju iaf att bota. Jag älskar och avgudar mina barn, det är det finaste jag har. Och vad människor än tror så gör jag vad som helst för dom. Och varför skulle mina möjligheter att lyckas i drogfriheten vara större än Markus? Bara för att han synts ute påverkad mestadelen av sina perioder i missbruk och jag dolt det? missbruket är densamma, beroendet lika tungt, felet lika illa och förutsättningarna att lyckas precis lika stora. Blir verkligen ledsen på att människor är så trångsynt och okunniga i det dom säger. Bara vräker ur sig saker dom inte har en aning om. Varför inte hoppas,önska och skicka med ett "lycka till" eller "jag håller tummarna", ibland tror jag mot min vilja att vissa människor är så pass elaka att dom nästan hoppas det ska gå åt skogen för andra. Jag tycker verkligen synd om han/hon som skrivit så för det tyder på bitterhet och olycka, jag ska be för dig. Be för att DU ska må bra för det önskar jag iaf dig. Och varför är man så feg att man alltid är anonym när man för fram sin åsikt? är det inte bättre att stå för det? på facebook är det aldrig någon som skriver sånt för ingen vågar visa sin åsikt med sitt namn, men i bloggen är det visst fritt fram att klanka ner om man får vara anonym, tyvärr kan jag inte ta åt mig så mycket från någon som inte står upp för sin åsikt Det är verkligen fegt. Ynkligt.Jag (och Markus)blir iaf jätteglad och peppad av er alla som skriver så fina och snälla saker, det stöttar oss båda och värmer mitt hjärta. Ni betyder verkligen massor för mig och tack o lov är ni fler än de som häver ur sig motsatsen. Det infinner hopp i mitt hjärta att det finns fler goda förlåtande människor där ute. Bara så tråkigt när personer ser omöjligheter och negativitet i så mycket istället för att se möjligheter och lösningar på saker. Att vända allt dåligt till något bra i stället. Öppna dörrar för det.Hoppas att Liam ska växa upp hos sin mamma och pappa och syskon. Och vet inte vad vissa har för bild av Markus med den är inte trevlig. Jag känner Markus innan och utantill och kan säga utan att vara naiv och blind som många kanske tror att Markus har det största och varmaste hjärta någonsin, har bara ett fåtal gr hört honom höja rösten, han kallar mig aldrig fula saker, han jobbar stenhårt just nu med sin drogfrihet, han har kommit till en öppen avdelning där han är (fast det fortf är ett lvm hem) där han får behadling, både peronal där och hans missbrukshandläggare säger att han är supermotiverad, han ringer och fixar med soc och sånt. Han har själv sökt öppenvård på slottsgruppen efter sitt LVM som han ska gå i 3 månader PLUS att vi efter det ska ha en 3 månader (minst) parbehandling inom öppenvården, han gråter efter sin son, han spelar in sagor på skiva och skickar till sin son så han ska känna igen hans röst. Han planerar och pratar hela tiden om hur vi ska ha det när vi kommer hem, hur vi ska få vardagen att funger och hur vi ska finna intressen och nya drogfria vänner. Och vill man inte sluta droga söker man inte frivillig behandling när man är klar från sitt LVM. Man hör i hans röst att han verkligen VILL! Och när vi träffades drogade jag men han fick ganska snabbt sitt subutex program och han va drogfri i drygt 2 år, till det kom ett par återfall på raken i slutet av förra sommaren och åkte ur programmet, och han har självklart eget ansvar för att det skedde MEN jag tar på mig en hel del av den skulden för det hade nog inte hänt om jag vart drogfri. Han Är verkligen världens bästa Make , styvpappa och Pappa. Tar man bort drogerna så är han pappan alla barn förtjänar. Han har så mkt kärlek att han nog inte själv vet vart han ska göra av den. Ska sova nu!! Ville bara skriva av mig för blev lite irriterad och kände mig som en fågelholk i ansiktet när någon sitter och talar om för mig/oss hurdana vi-främst Markus kommer leva sitt liv!! Bless! g44VJf726vc/T9ughPSDGPI/AAAAAAAADYE/lRmqRL3dU9A/s1600/fegis.gif" imageanchor="1" style="margin-left:1em; margin-right:1em">