varför all denna ondska...?

Alla dessa elaka komentarer om att jag valt bort mina barn och att dom förr eller senare kommer få "veta hurdan jag/vi är och hata oss"... VARFÖR skulle det bli så? vi har valt fel väg i livet, inget vi direkt är stolta över, men finns inga som vi älskar som våra barn, och om alla missbrukare va dömda till att aldrig förändras så hade behandlinghem varit helt minigslöst, då hade det inte ens funnits några. Och att jag inte har några vänner kvar förutom dom som jag bor här med som är "lika värdelösa och nerknarkande som mig" stämmer väl inte så jätte bra (tror jag vet det bäst själv) för det första har ni delvis rät för har brytit med de flesta missbrukar vänner och det är inte för jag ser dom som sämre människor utan för min och markus säkerhet i vårt drogfria liv, och dom som jag känner där jag bor är fatastiska tjejer som också numera är drogfria (och förhoppningsvis fortsätter dom vara det) och vi stötar varann efterso alla går igenom samma sak osv. Och en annan grej jag reagerade på som någon skrivit med att Markus skulle ha massa sjukdomar ?! Vad skulle det vara? och vare sig han skulle ha det eller ej så vet jag nog det i så fall! Jag har frågat detta tusen gr men frågar IGEN varför vågar inte denna tuffa självsäkra individ stå upp för vem han eller hon är (garanterat en hon gissar jag) antingen skriva sitt namn eller inboxa mig på facebook. Ja menar har man så mkt åsikter om andra hit o dit borde man väl ialla falll ha så mycket ryggrad att man kan stå upp för det man tycker, hade jag skrivit sånt till någon hade jag helt klart stått upp för det. Men skillnaden är att jag inte är så dömande för jag har ingen som helst rätt att döma andra människor så , för jag vet ju inte den personens känslor, tanka och orsaker! Vi kämpar som sjutton en dag i taget och vi har bestämt oss för att fixa detta. Aldrig att vi valt bort barnen, beroendet är en sjukdom, man väljer självklart själv men tillslut får man nästan radiostyrda tankar och drogerna tar över ens förstånd. När man sen blir ren så kommer samvetet och verkligheten ikapp en och man jobbar som sjutton för att resa sig igen. Förstår verkligen itne hur man kan resonera som somliga gör. Det är tråkigt att ni som besitter dom åsikterna inte har en aning om hur starkt ett drogberoende är. Vi älskar våra barn precis lika mkt som alla andra föräldrar. Och skulle inte tveka en sekund på att offra allt för barnens skull. Hur kan man önska att Liam inte ska få komma tillbaka till oss? (självfallet inte om vi skulle återgå till missbruk) vem önskar inte att ett litet barn ska få växa upp med sin mamma o pappa? vart är barnperspektivet i det resonemanget? Man slutar aldrig förundras över hur grymma en del är, tack och lov är de flesta komentarer vänliga och stöttande och det värmer och epppar oss otrolig. Och det med utseende och föräldraskap är befängt. Det spelar absolut ingen roll hur man ser ut, hur många tatueringar/piercingar man har eller vilken frisyr man har. Föräldraskapet sitter i hjärtat och hjärnan inte i utseendet, och ni som anser det (tack o lov är ni inte många) ni har ju ingen som helst verkligehetsuppfattning,det finns minst lika många "dåliga föräldrar" med propert utseende. Vad sänder ni ut för budskap till era barn som är av den åsikten? jag lär mina barn att utseendet aldrig spelar någon roll. Alla har samma värde, man ska gå efter hur en person är i hjärtat och inget annat. Att vara förälder handlar om att se till sina barn grundbehov och ge obegräsnat med kärlek & tid och lära vettiga åsikter, göra dom till bra individer. På tal om utseende jag har färgat mina (hemska fruktansvärda och skräckingivande) dreads mörkbruna/nästan svarta och satt lite fina pärlor i, och jag är supernöjd! I morgon ska jag vara med mina barn...längtar massor!! skriver nog inget mer innan söndag, så ni får ha en superduper bra helg!! Massa kärlek till er alla (även till er som är bittra och hatar mig) Här har ni en bild på mitt nyfärgade hår :)