Jag har det inte, hur fan kan man bli kär i någon man knappt känner?
förklara!
Jag har iaf precis upplevt det, det är makalöst, hela jag är som en jordbävning. Så kär!
Det spritter och killar i hela mig.
Kan dock inte förklara varför.
Det bara är vi. Det ska va så.
Jag vet, för ett par vekor sedan kräktes jag så fort någon pusades framför mig, eller ens nämde ordet "pojkvän"
Men nu..Hur fan har jag kunnat leva 24 år utan denna människa?
Han har allt. Han är allt. Han gör mig så hel, så fulländad.
Hans närhet gör mig trygg. Varm.
I början på nästa år ska det iaf bytas ringar!
känns det rätt så gör det, spelar ingen roll om det gått en månad eller ett år.
Faaan saknar honom såååååååååååå....längtar tills i morgon =) Då får jag pussa på honom <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar