Riktig sådan.
Hur vet man att det är på riktigt?
Det kan man ju inte veta, det kan ingen. Men jag kan med stark övertygelse känna att detta är något jag aldrig känt förrut.
Att jag vet det är för att jag aldrig förr helt uppriktigt känt mig totalt yr av någons närhet, fullkomligt njutit så av någons läppar.
Får aldrig nog av honom, känner mig både svartsjuk och annurlunda, vilet definitift är olikt mig.
Om sanningen ska fram hade jag velat stänga in mig med markus i en liten burk, stannat där innen för alltid, helt avskärmad från omvärlden (ta detmed en nypa salt)
Aldrig trodde jag att JAG skulle sätta en ring på mitt finger, eller säga "Jag älskar dig" av kärlek till en kille igen.
Fy fan är så lycklig, vill köpa honom hela världen, ge honom allt jag kan.
Ge honom all min kärlek.
Flirtig som jag är även när jag har förhållande är blott ett minne, har inte så mkt som kikat åt ett annat håll än just min Markus.
Är nog världens lyckligaste som får vara hans.
Mitt hjärta mot hans <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar