Det va jag helt övertygad om, men incidenten som räddade min dag inträffade på väg till dagis, jag hör en röst bakom mig som skriker " Eyyy du dääärrr...." Jag vänder mig hastigt om och ser två killar och en cykel, varav den ena rusar i fatt mig, och jag knyter näven morskt i fickan i beredskap att knocka till honom.
När han kommit i fatt mig, stannar jag frivilligt och undar ivrigt vad han vill. Då frågar han "Kaaan, eeh kan jag få ditt nr....?"
Jag vart något paff, men skakar på huvudet men han ger sig inte utan fortsätter tjata som en envis 4 åring så jag fortsätter att gå, då hör jag bakom mig "förlåt dååå, ville bara säga att du tamej fan va det vackraste jag sätt"
Kommer leva på den kommentaren lääänge, fan inte var dag 19-20 åriga killar säger sånt till mig längre.
Nu blir det diska, innan disken får ben och går iväg själv!
Vet inte om jag ska tro på det men för futtiga 1295 kr kan du få längre och fylligare fransar, e ju grymt om det stämmer, enligt både kändisar och vanliga dödliga så ska det funka kanoners.
är liiite nyfiken själv faktiskt, men lägger det på hyllan tillsvidare, har lite viktigare saker att slänga ut cash på än mina fransar just nu nu och får allt duga med vanlig hederlig mascara för lösfrans-effekt :D
Neehee dax att platta håret, ser ut som ett penn troll just nu!
OM elva månader är det ett år sedan det hände något som för mig va väntat men ändå så oväntat och något som inte fick ske. Så som jag kämpat för att få ordning på livet för denna människa.
Conny, han lämnade mig... oss. Han finns inte längre bland oss. Hans hjärta slår inte längre och hans mun verken andas eller pratar.
Känns inte alls som ett år sedan , för kan fortfarande inte tänka på honom med ett leende utan bara med sorg.
Gråter fortfarande. Känns så nyss han stod här utanför mig, han va så jävla glad. HAn kramade mig flera gr, sa att han älskade mig. Tänk om jag bara fått veta att det skulle vara sista gången jag såg honom... i livet då för nästa skymt av honom va när han låg vitblå i e kista.
Hela den stunden är ett stort suddigt töcken, minns mest att jag skrek och sa att han andades, begravnings entreprenören fick ta ut mig och sa att det bara såg ut så för att jag så gärna ville det.
Tiden efter hans död va det jobbigaste jag genomlidit, bara grät och grät. Anklagade mig själv och orkade ingentig. Va inte hemma på över en månad utan jag och barnen flyttade ut till hans bror. Ville inte se Connys disk och sova i hans sängkläder samtidigt som jag inte ville tvätta bort hans doft.
Hade en vit t-shirt som stank av svett som låg på golvet, vet inte hur många gr jag legat och kramat den alldedes blöt av tårar. Nu är den tvättad och ligger med hans restrerande grejer nervikt i en låda.
Minns när jag hjälpte roger välja musik till begravningen (bla den nedan) Den är så fin, så nu kan jag knappt höra den utan att få en stor svart klump i bröstet.
Varför ska livet vara så jobbigt?! Varför tar det sådan tid för just mig att berarbeta det?!
Min älskling är hemma på årsdagen och vi ska åka ut till både olycksplatsen och graven, tända ljus och lägga vackra blommor, Ängna honom både en tanke och gräsnlöst med kärlek.
Brukar ofta tända ljus för honom, både i kyrkan och Hemma. Ska nog göra det idag, för känner hans närvaro ibland. Hoppas han ser det och blir glad. Hoppas han vet hur saknad han är och hur mkt vi alla älskar honom. Hoppas han vet att när jag lämnat in ska han få en snyting för att han lämnat mig på jorden ensam kvar.
Han lovade att bli gammal. Han skulle inte dö. Han skulle vara försiktig. Nee fy... Har riktigt sorg i bröstet idag.
Jag är ju e person som ändrar utseende relativt ofta, då menar jag både frisyr, hårfärg, smink, klädstil...vikt osv osv... tycker helt enkelt det är skitkul!men e lite kluven denna gången, trivs som fisken i vattnet med mitt mörka hår samtidigt som jag önskar jag köpt blekning ist och fortsatt vara ljus.
Ni läsare får hemskt gärna ge ärliga kommentarer ! Ska faktiskt dricka upp mitt kaffe sen blir det utan tvekan bingen, är svintrött!
Från sköngsjungande blondin till typ turkbrud Gaaah... Känns på sätt och vis ändå helt ok, den ända e bara att det e långt långt borta att bli ljus igen för det e inget man bara blir :/ Hooppas baby tkr ja e fin =)
Har köpt en dö snygg navelpiercing också =) *nöjd*
Och förutom att det va varmt och en mysig känsla i hjärtat att krama om mina små sötnosar så önskar jag inte att jag va det.
Har i vanlig ordning vart mysigt och helt underbart att ha varit hos min plutt.
Han hade köpt en röd ros och min favorit parfym (Escada) till mig, min lilla romantiska plutt.
Det roliga va att jag köpt en till honom också! Och en fin mysig burrig tröja.
Hoppas på att han kommer hem till nästa vecka. Annars vet jag inte vad jag ska göra.
I morgon är det dagis och vardag, vill bara veckorna ska försvinna nu så han kommer hem, nu när v är så nära slutet så kryper verkligen fram, det suger =(
Vi har haft det såå mysigt, gosat och varit ute i naturen och fotat alla vacka höst träd !!
Har inte så mkt att skriva just nu, inte mer än att det känns tomt i hela mig. Måste samla mig lite, är tom och ledsen, tror jag måste sova för att vakna och förstå att jag är hemma. Finns mig lite tillrätta!
